Gränssättning
Att sätta gränser kan vara både svårt och ovant för många. Iaf om de ska sättas på ett kärleksfullt vis. Men då och då behöver vi sätta gränser, ibland gentemot andra människor och ibland emot oss själva.
När vi sätter gränser gentemot andra personer kan det bli en reaktion som vi undviker in i det längsta, ofta för att inte såra den andra personen. Men ibland kan det vara viktigt både för vår egen skull men även den andra personen. Genom att vara gränslös berättar du för världen vilket sätt som är OK att behandla dig på, dvs du står i riskzonen för att bli utnyttjad. Detta gynnar sällan varken dig eller motparten, då det i längden skapar en rätt instabil relation. När du vågar sätta gränser skapar du också tydlighet till den andra medmänniskan om hur du vill bli behandlad men också tydlighet i vem du är som person och vad du står för. Det gör ofta det lättare för människor att veta hur de ska kommunicera med dig och respektera när du inte har tid att hjälpa till, just nu.
Så vad händer när en person som är generös med sin tid och energi möter en person som är gränslös?
Till en början kan det vara en lysande kombination som skapar möjlighet till upplevelser, möten och djupa samtal.
Men om något rubbar balansen som tex brist på empati för den andres behov så är obalansen ett faktum.
Ofta blir det en krock och skapar obalans, vilket lätt leder till en konflikt. Det händer när den ena personen känner sig utnyttjad eller när det behövs sättas gränser.
Så hur kommer vi till balans igen?
Läs mer om det i nästa veckas blogginlägg…
